När jag ger mig in i en grupp så aktiveras alla mina tidigare minnen av relationer. Andra individer eller den aktuella gruppen blir en spegel där dessa minnen åter-reflekteras till mig. Således aktiveras alla utfall, framgångar såväl som motgångar i relationsarbetet. Det som ännu är obearbetat kommer till ytan igen, med dem känslorna från förr. Samma sak vid starka positiva möten och relationer som vid förälskelse och kärlek. Så starka känslor som finns vid dessa tillstånd aktiverar också motsatsen. Vid djup sårbarhet, som kärlek och förälskelse är, kommer allt det som skall helas upp till ytan, igen.

Vid oförståelse kring detta fenomen kommer till exempel sorg eller ledsenhet vid kärlek vara obegripligt. Ännu mer knepigt blir det om jag reagerar på min inre tolkning av dessa upplevelser och inte begriper att det just är reminiscenser.

Så här kan jag sluta cirkeln kring tolkningar och i nästa blogg fördjupa pratet kring dessa.