I vilken mån är jag den jag är? I varje stund svarar jag med speglingar av den andre. Hur mycket är genuint jag eller är mina speglingar just vad jag tror är jag, i relation med dig.
Att få Spegla sig i hur den andre ser mig, men inte göra det till en sanning, då blir det endast att överta nya projektioner Sök istället din egen bild av dig själv. Gå in i dig. Meditera, reflektera över dig, töm sinne och tankar. Öppna ditt hjärta för dig själv.
Mitt jag, min uppfattning om mig svarar endast mot mig själv så som det är sprunget ur mig själv. När vi möts är vi endast skärvor som reflekteras i skärvorna från oss själva.
Så var är jag och mitt jags gränser, och ditt jags gränser när vi möts. Hur kan förståelse av varandra vara möjlig?